Turkos

Jag älskar turkost! Nu har vi även piffat upp lägenheten med denna underbara färg.

Symbolik för färgen turkos: Healing, tålamod, lugn, harmoni, balans.

Turkos är en blandning av grönt (balans) och blått (kommunikation) och tolkas därefter. Grönt symboliserar harmoni, balans, förnyelse, healing och kännetecknar barmhärtighet, kärlek och empati. Det är fridens, tillväxtens och sympatins färg. Lysande grönt och blågrönt kännetecknar helande förmåga. Blått symboliserar lycka, healing, tålamod, lugn och kännetecknar lugn, hängivenhet, sanning, allvar och stillhet. Den kan tyda på utvecklad medial hörsel och telepatisk förmåga.

Turkos är målmedveten och säger stå stilla! Vad tycker jag? Vad behöver jag? Turkos säger mer vad den känner än vad som är lämpligt. Dess grundläggande motivation i livet är personliga relationer. Turkos är bra på att dela med sig till andra eftersom den hatar att vara ensam. Den älskar verkligen familjeliv.

Turkos uppmuntrar till att komma underfund med vem man är. Den hjälper en att gå fram i livet. Att hålla en turkos sten i handen lugnar ner känslomässig chock. Färgen hjälper dig att stå på dig i relationer. Smycken i turkos är mycket läkande när det gäller hjärtefrågor.

Mitt 2013

2013 började min väg till en förhoppningsvis lång, utvecklande och lärorik karriär inom träning och hälsa. Jag började min utbildning till Kost & Träningskonsult på The Academy. Mina mål är tydliga och helst av allt skulle jag vilja vara där redan nu, men jag vet att vägen dit troligen kommer vara ännu mer betydelsefull den dagen jag sammanfattar min väg. Dessutom kommer jag aldrig känna att jag kommit ändå fram då det ständigt är en utveckling av kunskap och sätt att förmedla den. Min känsla just nu är förväntansfull och glad över av att ha hittat ett yrke där jag får arbeta med mitt absolut största intresse!

Årets låt: Passenger – Let Her Go

Årets bästa vecka: PT-veckan nr 2

Årets guld: SM-guldet i hockey

Årets kommentar 1: ”Jaha, vad gör man nu? Hur firar man? Hur GÖR MAN?” (Sanna, efter att slutsignalen gått i den avgörande finalmatchen mot Luleå i hockeyslutspelet.)

2013 fick jag äntligen uppleva mitt älskade Skellefteå ta SM-guld i hockey! Helt magisk känsla att få stå hemma i ladan, hoppa och sjunga tillsammans med hela hemmapubliken. Eufori!

Årets bästa arbetsdag: Anna och Pontus bröllop. Vackert, fullt med barndomsvänner och kärlek.

2013 var året då jag började spendera mer tid på gymmet och intresset för styrketräning började på allvar. Eftersom jag inte haft något eget boende på länge har gymmet även blivit min fristad. Där får jag tid att fokusera på bara mig, kroppsligt och mentalt.

Årets låt 2: CHVRCHES – The Mother We Share

Året då jag fick känna på hur det känns att vara utbränd. Tappade något men vann många nycklar in till framtiden.

Årets uppesittarkväll: Kvällen och natten på hotellrummet innan examensdagen på PT-utbildningen. Tack Lisa!

Årets låt 3: Ellie Goulding – How Long Will I Love You

Det är så fint

När man träffar nya människor och allting bara känns så genuint, glädjefyllt och balanserat. Man ger, tar, når och förstår.

Favoritlåten just nu,

I can’t, I can’t stop crying
Everyday I’m so afraid
Afraid of dying
Death already came and got me
Cause I’m not living…
I’m not living anyway…

And who am I supposed to be?
Everybody seems to see except for me
Who cares anyway….
Cause when it’s over,
It’s all over, and what you gain you throw away

When will love ever find me?
All my life all I’ve craved is to be seen
Who cares anyway…
Cause when it’s over,
All that matters is the love you gave away

Rosie Thomas – Death Camme And Got Me

Lic. Personlig Tränare

Har ni någon gång känt hur tanken ”livet kan inte bli bättre just nu” inte bara flugit förbi utan även fått er att stanna till i nuet och skapat en stark medveten lycka? Just den känslan hade jag när jag satt med några klasskamrater på Broken i Stockholm i söndags. Jag hade klarat slutexaminationen på min PT-utbildning några timmar tidigare och livet var sådär oförskämt perfekt.

Superlativen för att beskriva mina klasskamrater och lärare finns inte. Jag är helt övertygad om att vi har branschens mest kompetenta lärare på The Acadamy. Kristina Andersson, Jari Ketola, Anders Benktander, Mikael Nordström, Per Vikman (Hejja SAIK!) för att nämna några. Ett extra tack till Anders som räddade mig från en andnödskrävande revbenslåsning och Per som lyckats forma mig på bästa sätt som PT.

Vi har brutit ihop, slagits om skivstängerna, gått bearwalk, stått i toakö, frusit, svettats, druckit te, frivänt med darrande vader, gjort kullerbyttor tills det mentala tillståndet nästan blivit återställt, lärt oss leva med särskrivningar, fyllt kylen med keso, gjort maxtester, skrattat, rest oss upp, jonglerat med pennor, lärt oss varandras träningsbakgrunder utantill, stretchat, pratat skulderblad och bålkontroll, lärt känna varandra, fått de absolut bästa förutsättningarna för att bli fantastiska PT’s.

Dessa två veckor är bland de bästa i mitt liv. Tack alla Ni som bidragit till det.

Spelar tiden någon roll?

Någonting jag ofta funderat över. Om tiden för mötet med vissa människor är avgörande för hur slutet ska se ut. Är möten förutbestämda att ske när dom gör. En chans att lära känna någon, en chans att skapa något. Blir alltid skapandet detsamma, som det är tänkt att bli, eller påverkas det av tidpunkten?

Jag vill tro att tidpunkten inte har betydelse. För då slipper jag känna otillräcklighet. Samtidigt vill jag inte tro att den spelar någon roll för då har jag större chans att påverka skapandet.

Att skapa.

Att tillsammans skapa magi.

Möjlighet till jobberbjudande på SATS

Dagen började med en natt utan sömn. Det är så jag lever nu. Det funkar det också. 40/20-intervaller i skogen, luften kändes varm, hjärtat ovant påfrestningen. Ansträngda andetag, älskar känslan av att varje sekund låta huvudet vinna över smärtan. Avslutade träningspasset barfota på bryggan. Idag kunde jag känna solen lysa ända in.

På väg hem trillade min pulsklocka ur fickan. En sträcka på 400m och den har varit helt omöjlig att finna bland alla löven. Onödigt!

Dagens andra ljus var då en kille som jobbar på gymmet nästan övertalade mig att söka jobb där. Han skulle snyggt lägga in ett flertal goda ord om mig (som han inte känner) till chefen. Vi får se vart det leder. Jag vet inte ens vart jag vill bo. Kanske för att det inte spelar så stor roll. Jag har andra mål som är viktigare än mitt blivande postnummer. Det känns skönt att besitta den tryggheten.

Det finns så många vackra människor!

En låt jag aldrig tröttnar på.. Musiken är genialisk.

Nytt träningsprogram!

Igår fick jag mitt nya träningsupplägg av min fantastiskt kunniga PT Erik. Det blev två olika styrkepass, ett överkropp och ett underkropp. Båda med mycket fokus på rörlighet och muskelaktivering så att rätt muskler arbetar vid en rörelse. Vi testade och såg också att på bara 10 dagar hade jag ökat flexibiliteten i mina fotleder med drygt 100%. Små saker kan göra stor skillnad. Jag är nu uppe i ca 10 graders lutning men vill nå 20-25 grader för att bland annat kunna utföra ett korrekt benböj. Som är ett av mina stora mål.

SMR
Rörlighet
Styrka
Kondition

Imorgon ska jag köra igenom första passet. Pepp!

Resor jag vill göra

– Sydamerika, gå Inkaleden, spela fotboll på stranden i Brasilien, se Argentina, simma med sköldpaddor på Galápagosöarna, äta tacos i Mexiko m.m

– Ö-luffa i Grekland

– San Francisco, gå barfota på Golden bridge

– Snorkla i Maldiverna

– Kina, gå på Kinesiska muren

– Australien & Nya Zeeland, uppleva naturen

– Vandra i Norska fjället

– Paris, och vara kär.

– Se Vietnam

My illusion, my mistake

När man inte orkar springa mer, när benen värker och man måste kämpa för att få ner luft i lungorna. Då har man alltid mer att ge.

Jag tror på människor. Jag tror på ärlighet. Då stora och viktiga ord bara är bokstäver och jag ännu en gång får stämpla ordet naiv i pannan på mig själv, så tappar jag tron. Världen skrattar åt mitt tomma skal som vandrar omkring på Maxi i tårar. Folk tittar, jag orkar inte blunda.

Att ge hela sig själv är en styrka. Att plocka ihop bitarna av sig själv efteråt är en prövning som alltid känns lika ovärdig.

Att inte betyda det man önskar är tufft. Motvilligt måste jag acceptera att jag aldrig kommer ha den platsen jag önskar. Självvärdet sjunker i takt med valen jag inte kan påverka. Enkelheten piskar mig i ansiktet.

Kontrollen. Ta tillbaka kontrollen. Hitta känslan. Låta känslan döda kontrollen. Frid.

Det är mycket jag inte förstår. 28 år och jag har mycket kvar att lära av livet. Kanske tappar jag min tro för att någon annan ska plocka upp den och ge tillbaka den till mig? I en helt ny form, som jag ännu inte upptäckt.

James Arthur – Impossible

Do you believe in life after love

Det har varit min plats, många gånger. Det har blivit min plats. Jag minns tryggheten jag kände den allra första gången jag räddades. Jag kunde andas, jag kunde låsa ute allt som jagade mig och som redan dödat en del av mig. Att mötas av öppna famnar som omsorgsfullt bäddar om en. Helt utan krav. Min räddning.

Sinnet krampar men kroppen orkar inte kämpa mer. Jag låter tryggheten skölja över mig, jag släpper efter. Jag vet. Jag går. Jag står.