Varför kommer frågorna ofta enklare än svaren?
Kanske är det för att man någonstans på vägen till svaret ska lära sig någonting nytt. Att titta är inte detsamma som att verkligen se. Att ge kan vara enkelt, men att finna modet till att göra det svåra visar alltid mer.
Intryck pusslas ihop till en känsla som vi sedan tolkar utifrån våra egna erfarenheter och värderingar. Kan man alltid lita på sin egen tolkning? Känslor består alltid av vår egen sanning och därför anser jag att dessa inte bör ifrågasättas. Däremot kan man ifrågasätta grunden till olika känslors uppkomst. Hur stor roll spelar ens egna erfarenheter för tolkningen man gör av andra?