Mina vänner är värda mer för mig än vad som går skrivas med ord. En trygghet och en känsla av tillhörighet i något som aldrig innebär några krav. Jag har funnit fantastiska människor i mitt liv, sådana där guldklimpar som skrattar med mig och gråter med mig. Som ber om min hjälp när dom behöver den och som alltid hjälper mig. Som delar minnen och skapar nya, följer mig på min resa genom livet och låter mig följa med på deras.
Vänskap. Jag tror man dras till människor som innehar samma typ av empati och förståelse. När man var liten var fantasin och leken det viktigaste, idag behövs nog ett liknande intellekt. Jag tror det kan finnas kärlek i en vänskap. Inte den typen av kärlek som innebär en fysisk åtrå. Utan bara kärlek. Kärlek är för mig när en människa tagit en plats i mitt hjärta. Hur många som ryms beror inte på hjärtat utan på vilka människor man möter. Jag har haft turen att möta många.
Utan mina vänner vore jag inte levande i den mån jag är idag. Jag skulle inte ha chansen att se världen med andra ögon och aldrig ur så många perspektiv. Tack för att ni alltid ser till mitt bästa, får mig att vakna när jag har fastnat i något jag inte mår bra av. Tack för att ni formar mig till ett bättre jag. Peppar mig, kramar mig. Finns i mitt liv.
Det bästa är nog helt enkelt bara att ni finns.