2-2. Igen. Det är inte bra för hjärtat det här. Hemmamatch på fredag, en 3-2 seger i sudden och finalspel mot Luleå eller Färjestad väntar. Jag hoppas givetvis på ett derby mellan SAIK och Luleå.
Dagen har bjudit på mycket sol. Jag och moster har suttit på altanen och konstaterat att vi kunde haft det sämre. Solen värmer inte bara ansiktet, den värmer hela kroppen. Ljuset värmer livet och livet återvänder. Jag gick en lång promenad i bara underställströja och inte ens vindarna kändes kalla. Jag tror det här kommer att bli en bra sommar. Jag har under en längre tid haft en känsla av att någonting bra kommer att hända. En känsla och en röst som har sagt till mig att om jag bara har tålamod så kommer jag få se och uppleva det. Jag väntar med spänning.
Jag saknar hemma. Sommaren där är oslagbar.