Sitter här, något sliten efter helgens festligheter. Jag är väl inte den som festar särskilt ofta och framförallt inte två dagar i rad.
I fredags var jag bjuden till en mycket trevlig förfest mitt inne i stan. Festen bjöd på nya bekantskaper och en strålande bugguppvisning med en Söderhamnsbo. (Svagt minne av att jag lovade jag att jag skulle hänga med på en buggkurs?) Min 2-dagarsbiljett, som i år bestod av ett utskrivet A4-papper byttes mot ett band och sen var det bara att köra! Dans, sång, mera dans, rosa brillor, självlysande brillor. Matilda kom och hade tänkt bjuda mig på en mjölkdrink. Natten avslutades med starka nudlar och ett festivalmåste, – godisrem!
I lördags ringde väckaren 07:30. Upp å städa å baka innan det var dags för kalas. Herre gud. Dålig planering insåg både jag och min kära syster när vi i panik dammtorkade, bakade, blandade saft och letade stolar samtidigt. Fantastiskt kul att ha alla mina tre mostrar här samtidigt!
När lugnet lagt sig i huset vill jag bara stoppa huvudet i en mössa och somna under täcket. När jag fick Edits sms ”kom då Lina!”, vaknade jag till efter att ha somnat sittandes i sängen i bara underkläder. Japp, på väg! Cyklade till Getberget (=uppför i 7km) i regnet. Trött, blöt, mascaran under ögonen och på näsan och en flaska vin i en cubuspåse. Kände mig som en parkbänksnötare och såg nog ut som en också. Meeen, sjukt kul att äntligen få skåla med min älskade Bodén igen.
Helgens höjdpunkt var absolut lördagskväll och i synnerhet att få höra Winnerbäck. Jag ser ju liksom inte artisterna med mina 1,60, men jag hör jäkligt bra! Galet bra! Overkligt. Förra året fick jag se Robyn på torget i min hemstad på min födelsedag. I år fick jag se Lasse. Magiskt.
Roligaste helgen på bra länge!
